Den korta förklaringen
Klassisk EDID är 128 byte, oftast med ett tilläggsblock ovanpå, alltså 256 byte totalt. Det räckte gott när en bildskärm hade en handfull upplösningar. En modern 8K-panel med flera HDR-format, VRR-intervall och stöd för DSC har betydligt mer att deklarera.
DisplayID 2.0 är den nyare strukturen för den informationen och överförs oftast som ett extra tilläggsblock i EDID:n. I praktiken möter du det som EDID-data på 384 byte (tre block) eller 512 byte (fyra block) i stället för de välbekanta 256.
Där du stöter på det
Varje enhet i kedjan som hanterar EDID måste kunna läsa alla dessa block. En enhet som bara läser de två första kortar i det tysta av bildskärmens egenskaper — och källan får aldrig höra talas om de lägen som beskrevs i blocken som föll bort.
Så hanterar DR HDMI 8K det
Firmware 1.3 för DR HDMI 8K lade till stöd för EDID på 384 och 512 byte i läget COPY TX SINK; firmware 1.4 utökade det till de tio anpassade EDID-platserna och till AutoMix och lade till möjligheten att behålla DTD-data; firmware 1.5 åtgärdade läsningen av EDID med två block från sinken. Om du har en 8K-bildskärm är det viktigt att köra aktuell firmware.
Vill du testa din egen HDMI-kedja?
DR HDMI 8K säljs via webbutiken HDFury.se.